Bor du kvar i samma tvåa?

Hur vårt boende ser ut säger en del om tiden vi lever i. Men hur länge dröjer det tills en boendeform är etablerad utifrån hur samhället ser ut? Svarar dagens boendeformer mot vad som borde finnas? Kan man göra något för att få till en önskad boendeform? För några år sedan var compact living ett hett koncept. [...]

Hur vårt boende ser ut säger en del om tiden vi lever i. Men hur länge dröjer det tills en boendeform är etablerad utifrån hur samhället ser ut? Svarar dagens boendeformer mot vad som borde finnas? Kan man göra något för att få till en önskad boendeform?

För några år sedan var compact living ett hett koncept. Människors önskan att bo bra på liten yta – eller helt enkelt att göra det bästa av det lilla dyra kyffet – gjorde att möbelsäljarna tog fram och sålde smarta lösningar för trångbodda. ”Mambo” var också ett uttryck som myntades för några år sedan om personer som egentligen var gamla nog att bo själva men som valde att bo kvar/flytta hem till föräldrar (mamma) igen. I vissa fall berodde det säkert på bostadsbrist, i andra fall på bekvämlighet.

Den boendeform jag tror kommer att bli mer aktuell är en form av kollektiv. Gemensamt boende för t.ex. kategorin äldre eller studenter finns redan. Men jag är ute efter en blandning. Jag tänker att man i ett hus ska ha separata lägenheter av olika storlek, kanske max sex stycken i samma hus. Möjligtvis kan man ha något gemenskapsutrymme också men det är egentligen inte nödvändigt. Alla har sina egna lägenheter och den privata sfär det för med sig. Sedan gäller det att hitta människor vars behov överensstämmer med det de övriga har att erbjuda.  Tänkt scenario i hus med fyra lägenheter:

  1. Ensamstående tvåbarnsmamman Lisa  jobbar heltid och vill ha någon som finns hemma när barnen kommer hem och hjälper dem med läxorna, då hon inte alltid hinner hem i tid.
  2. Pensionerade läraren Lasse är bra på det där med läxläsning och studieteknik. Han skulle vilja ha en bil så han kan ta sig ut och fiska ibland men det blir för dyrt att ha en egen. Dessutom önskar han att han hade någon att umgås med ibland på dagarna, kanske spela lite kort eller bara fika med.
  3. Annika och Pelle har bil men behöver den oftast inte dagtid då de båda cyklar till jobbet. Däremot vill de ha en dagmatte/daghusse till taxen Sture.
  4. Sjukpensionären Gösta tycker att dagarna går väldigt sakta. Han vill ha mer liv och rörelse kring sig och promenaderna med taxen Sture är dagens höjdpunkt. Lisa brukar hjälpa honom med att fixa mat då det alltid var Stures fru som skötte detta medan hon levde. Utan portionsformarna i frysen skulle Gösta mest leva på mackor och kaffe. Kaffet dricker han numera istället med Lasse medan de spelar kort.

Ni är med på tanken, va? Att grannar i ett bostadskvarter kan hjälpa varandra med olika saker emellanåt är kanske inte så ovanligt. Men som boendeform med lägenheter och med ett planerat samarbete där man ansöker med sina egenskaper/kunskaper och önskningar om motprestationer. Kommer det att slå?