Vem älskar radio?

När Sverige skulle införa reklamfinaniserad radio 1993 så tittade politikerna avundsjukt på Finland. Där fanns lokala radiostationer, små, smala radiostationer med ett innehåll som  de stora stationerna sällan eller aldrig erbjöd. Förhoppningen och målsättningen var en kommersiell radio med ett brett och varierat utbud. När radiolicenserna auktionerades ut så stod det snabbt klart att alla [...]

När Sverige skulle införa reklamfinaniserad radio 1993 så tittade politikerna avundsjukt på Finland. Där fanns lokala radiostationer, små, smala radiostationer med ett innehåll som  de stora stationerna sällan eller aldrig erbjöd. Förhoppningen och målsättningen var en kommersiell radio med ett brett och varierat utbud.

När radiolicenserna auktionerades ut så stod det snabbt klart att alla sådana förhoppningar gick om intet och grusades. Några stora rikstäckande nät köpte upp merparten av alla sändningstillstånd och vi fick i princip två kommersiella radiostationer som lät likadant oavsett var i Sverige du befann dig. Det blev inget varierat utbud, inga nischstationer utan två nät vid sidan av Sveriges Radio.

Nästa felbeslut var kravet på lokala sändningar. I licenserna ställdes krav på att varje station skulle vara lokalt förankrad och den skulle erbjuda lokala sändningar. En vacker tanke men den skjöts i sank av att CD-spelare, nattetid, godkändes som lokala sändningar. Landets lokala radiostationer blev CD-växlare, placerade lokalt men styrda centralt.

I dag är situationen i stort inte mycket annorlunda. Det finns rikstäckande nät av radiostationer med samma innehåll, samma musik och som låter likadant var du än befinner dig. Det finns visserligen lite mer lokal förankring i form av lokala nyheter och något enstaka lokalt producerat program men på det stora hela så låter kommersiell radio i Sverige likadant. Det finns en del lokala radiostationer i storstäderna men de når bara lyssnare i storstäderna. Det har blivit lite bättre sedan 1993 men bara lite. Det är pratshower, morgonprogram och det som kallas populärmusik – överallt i lite varierad tappning mellan kanalerna.

Ett tredje felbeslut var förbudet mot att tidningarna och andra mediabolag skulle få äga mer än 25 procent av en radiostation. Det ledde till att vissa tidningar köpte in sin bakvägen via bolag medan andra köpte sina 25 procent och sedan lutade sig tillbaka och avvaktade utvecklingen. Tidningarna bevakade sin position på marknaden men inte mer och en fjärdeldels ägande innebar inget mer kapital, ingen egentlig utveckling och inget engagemang. De som hade kunnat bidraga till en mer varierad, lokal radio förbjöds i princip att göra det.

Två politiska beslut skulle kunna förändra situationen:

  • Sluta att auktionera ut sändningstillstånd
  • Ställ krav på lokal radio, riktig lokalradio

Auktionerna leder till mycket höga kostnader och dålig lönsamhet. Radiostationer har av det skälet kommit och gått sedan 1993. Licenskostnaderna måste sänkas, speciellt för riktigt lokala, små radiostationer. Det går inte att starta med en årlig licenskostnad på en halv miljon eller mer om lyssnarunderlaget ligger på runt 100 000 personer eller färre. Ställ också krav på att de rikstäckande radionätverken börjar producera lokalt material, utanför hårddisken i garderoben.

Då kanske politikernas vision från mitten av 1990-talet äntligen blir verklighet.